Attempt at ambition, 2020

HDV, single channel video 3 min

”Man ska vara ambitiös, inte pretentiös” sa en god vän för ett antal år sedan. Jag hade just förklarat för honom hur skönt kunde vara att vakna utan en känsla av pockande ambition och att jag skulle vilja leva ett liv som till så stor del som möjligt var befriat från ambitiösa strävanden. Ambition och pretention ligger farligt nära varandra. Ordet ambition har sitt etymologiska ursprung i att gå omkring och värva röster (skaffa sig anhängare och support) och likställdes med stolthet, fåfänga och arrogans under medeltiden. Ambition tillhörde alltså den grupp av karaktärsegenskaper som man skulle försöka tona ned och om möjligt neutralisera- kanske genom att skifta fokus till ett liv som genomsyrades av dygder istället.

Damned if you do, damned if you don´t. Utan ambition...sjunker man? Dör släktet ut? Går det att ha ambitionen att inte ha någon ambition? Blir det någonting gjort över huvud taget utan ambition? Finns det andra drivkrafter som kan få mer utrymme? Jag tror det.

Attempt at... är en serie performanceverk som handlar om att gestalta känslomässiga tillstånd med hjälp av enkla redskap. Jag ger mig självett specifikt uppdrag- att ro en sjunkande eka; att dra ett litet hus till bergets högsta punkt eller att ta mig från en plats till en annan utan att nudda mark.


 

“Be ambitious, not pretentious” a good friend advised me some years ago. I had just declared how relieved I felt on days when I was devoid of ambition- how wonderful it would be to live a life where ambitious endeavors were reduced to a bare minimum. It´s a fine line between ambition and pretension. The word ambition has its roots in Latin, where it originally meant ”a going around, especially to solicit votes, a striving for favor, courting, flattery; a desire for honor, thirst for popularity”. Small wonder then that ambition as such fell into the same category as pride, arrogance and vanity; traits of character that most would agree are detrimental to one´s spiritual well being.

Damned if you do, damned if you don´t. Can we stay afloat without ambition, or is it really a prerequisite for our success, as individuals as well as a species? Can you have the ambition to not have any ambition? Is there another ethic that would serve us better and allow for healthier relationships with our fellow men and the planet we live on? I think so.

Attempt at... is a suite of durational performances that deal with manifesting emotional conditions with the aid of simple tools. I give myself a specific mission for each piece: to drag a small house up the mountain; to get from point A to B without touching the ground; to row a leaking boat across the lake.